5 intryck – möten med 16 europeiska städer    

Varje sommar, i juli, hålls den internationella fotofestivalen Les Rencontres d’Arles i Arles. Festivalen har arrangerats sedan 1970 och jag har besökt den fyra gånger. Efter att ha betraktat fotografier på närmare trettio utställningar utspridda över hela staden, under en och samma dag, känner man sig ganska vimmelkantig. Många av utställningarna är inte så märkvärdiga, men det finns pärlor. Jag har haft turen att få se bland andra Tina Modottis, Willy Ronis och Josef Koudelkas fotografier samt Alberto Kordas klassiska fotografi av Che Guevara.

  Klicka på en av miniatyrerna för att öppna gallerifönstret. Bläddra sedan från foto till foto.

Som uppvuxen vid havet skulle det kännas instängt för mig att bo i en stad som inte ligger vid havet. Cádiz är en hamnstad i södra Spanien och ligger längst ut på en smal halvö som omges av Atlanten. Det är en härlig stad att vandra i. Man kan inte undgå att lägga märke till de jättelika fikusarna, vars stammar kan ha en diameter på närmare 3 meter och trädkronor upp emot 40 meter. Cádiz påminner om den franska kuststaden Saint-Malo. Atlanten är gemensam för dem båda.

Min favoritstad i Ligurien är Santa Margherita Ligure, men Camogli, som ligger strax väster om staden är mer fotogeniskt. Vi besökte Camogli första gången 1999. Det är en liten stad med egen prägel. Gatorna är smala och de pastellfärgade husen ligger tätt. Bland dem hittar man också små, trevliga restauranger. Piren i hamnen bildar en vågbrytare för Medelhavets vågor. I skydd av den finns hamnen, där många lokala fiskare håller till.

Cassis upptäckte vi år 2000 när vi hade bilen på service i Marseille. Staden ligger drygt 20 km från Marseille och har kommit lite i skymundan för hålligångställen som St. Tropez. Fördelen är att prisnivån i Cassis är relativt låg. Man kan få ett toppenfint hotellrum med balkong och havsutsikt till rimligt pris, fastän Cassis är minst lika vackert som de dyra orterna på Côte d’Azur, Franska rivieran. Vid den trivsamma strandpromenaden ligger restaurangerna tätt.

Dijon är centrum för den franska provinsen Burgund, som producerar ett av världens bästa viner. Vi var på hemfärd från Cannes 2009 när vi beslöt oss för att stanna ett par nätter i Dijon. Vårt hotell var beläget invid Porte Guillaume och Darcyskvären. Dijon är perfekt för promenader. Längs trottoarerna finns infällda mässingspilar som visar vägen för olika vandringsrutter i staden. Av många sevärdheter är även saluhallen värt ett besök. Dijon var ett oplanerat resmål som överträffade våra förväntningar.

Sommaren 2000 körde vi från Bad Schandau mot Meißen och hamnade vi av misstag in i centrum av Dresden. Synen var imponerande. Vi hade glömt hur praktfull staden var. Tack vare sin barockarkitektur och sitt läge vid Elbes stränder räknas Dresden till en av Tysklands vackraste städer. Vi körde omkring, njöt och beundrade vyerna innan vi fortsatte vår färd. Seija och jag förlovade oss i Dresden 1974, men övernattade aldrig där. År 2009 tog vi oss däremot tid att stanna två dagar i staden.

Étretat är en badort med 1 500 invånare. När man från stranden blickar ut mot Atlanten, kan man norrut se klippan Porte d’Amont och söderut klippan Porte d’Aval. Okonstlat och vackert, precis som vyn från vår hotellbalkong. De impressionistiska konstnärerna hör till mina absoluta favoriter, bland dem den franska impressionisten Claude Monet, som målade många av sina tavlor i Étretat. Speciellt motiven med klipporna är välkända. De finns avbildade i otaliga versioner.

På våra bilresor hade vi alltför många gånger bara passerat Hamburg. När man bilar till Mellan- och Sydeuropa, blir Tyskland ofta enbart en transportsträcka. Sommaren 2007 beslöt vi oss för att äntligen besöka Hamburg och självklart skulle vi bo i stadsdelen St. Pauli. Irwin Goodman hade ju sjungit om St. Pauli och Reeperbahn. Hamburg blev en trevlig överraskning. Det är en modern och vacker storstad. På hemresan 2009 stannade vi hela tre dagar i staden.

Om man vill fly julstress och undvika snö är alternativen i Europa inte så många. Julen 2007 flög vi tillsammans med våra vuxna barn och deras respektive partner till Lissabon, där vi tillbringade en vecka. Staden är en av Europas äldsta. Dess historiska centrum ligger på sju kullar, vilket gör staden mycket kuperad. Lissabon är inte så stort, så man kan bra ta sig fram till fots i centrum. Spårvagn nummer 28 är den bästa guiden för staden. Vad gäller restauranger, rekommenderar jag Terra, en högklassig och vida känd vegetarisk restaurang.
»Bom apetite«.

Första gången jag besökte London var sommaren 1990. Staden är en världsmetropol som har allt man kan önska sig av en storstad. Det är svårt att tröttna på London – man hittar alltid något nytt. Både British Museum och National Gallery är värda ett besök. Om man vill se deras egna samlingar är inträdet fritt. En verklig pärla med intressanta utställningar är Tate Modern på södra banken av Thames. Londons parker lockar till långa promenader och mångfalden av etniska kök erbjuder också smaklökarna nya upplevelser.

Lyon, som är Frankrikes tredje största stad, ligger där floden Saône mynnar ut i Rhône. Tack vare silket blev Lyon en industristad på 1800-talet. Den svarta fanan blev symbol för silkesarbetarnas protest vid upproret 1831 och har sen dess använts som politisk symbol. Från Basilique Notre-Dame de Fourvière har man fin utsikt över hela staden. Lyon är känt för sina kulinariska specialiteter gjorda på inälvor. Den isländska ruttna fisken lär te sig som barnmat jämfört med dessa rätter. Jag kom mig dock aldrig för att smaka på dem i Lyon sommaren 2009.

I Madrid bemöts man oftast av mycket varma och vänliga människor, vilket är ovanligt i en miljonstad av denna storlek. I staden finns många konstmuseer och man kan lätt få flera dagar att gå åt till museibesök. Det märks att Spanien varit en världsmakt som plundrat över hela världen och därmed kunnat skapa förutsättningar för dessa enorma konstgallerier. Staden är pompös men trivsam och min absoluta favorit bland de spanska städerna. I Madrid skall man pröva på Churros, stänger av munkdeg som man doppar i en varm, tjockflytande och söt choklad.

När vi första gången besökte Paris, år 2002, tog det tre dagar att i stora drag bekanta oss med staden. Den första dagen gick vi från Musée Marmottan Monet till Notre- Dame de Paris, den andra från Sacré-Coeur till Tour Maine-Montparnasse och den tredje tillbringade vi på Musée d’Orsay. År 2008 bodde vi en hel vecka i Paris och då upptäckte vi hur stor staden verkligen är. Höjdpunkterna på den resan var stadens täckta passager samt gravgården Père-Lachaise. Efter dessa besök kan jag konstatera att Paris är den vackraste stad jag sett.

Vyerna från det högt belägna Ronda är svindlande och sagolika. Själva staden klyvs itu av en 120 meter djup ravin och över ravinen går en bro med en dramatisk historia. Författaren Ernest Hemingway skrev att Ronda är den perfekta platsen för en smekmånad eller vistelse med flickvännen: sköna promenader, gott vin, utsökt mat och ingenting att göra. Våren 2000 besökte vi Ronda under en eftermiddag och i april 2008 återvände vi och tillbringade två dagar i staden.

  Klicka på en av miniatyrerna för att öppna gallerifönstret. Bläddra sedan från foto till foto.