Cirkeln är sluten [RESELOGG]

[MADRID 24.10.2018]
VI STANNADE TRE VECKOR i Porto och åkte på torsdagen den 18 oktober med buss till Santiago de Compostela i Spanien. Två dagar senare flög vi till Madrid. Därmed var cirkeln sluten. Galicien i Spanien och norra Portugal var de sista pusselbitarna som saknades. Nu har vi besökt den Iberiska halvön varvet runt, i söder, väst, nord och ost. Det har blivit en hel del städer.
       Det var våren 1999 då vi första gången besökte Spanien. Vi flög till Barcelona och hyrde bil. Efter att ha åkt 200 km söderut svängde vi in mot badorten Peniscola. Vi körde ner till hamnen där vi för första gången åt friterade bläckfiskringar och de var pinfärska. Fiskebåtar låg förtöjda utanför den asketiska matbaren och ögonblicket var oförglömligt. Vi lyckade hitta ett hotell i Peniscola för två nätter, för den egentliga hotellsäsongen hade ännu inte börjat. Det blev dagstripper till Valéncia och Castelló de la Plana. Sedan åkte vi vidare norrut och till sist hamnade vi i Tossa de Mar som finns i kustregionen Costa Brava. Det blev besök på Salvador Dalís fantastiska museum i Figueres. Vi hann även med Barcelona och Girona. Så började det spanska äventyret.
       Spaniens historia har med åren allt mer intresserat mig, för landet har varit smältdegeln där den moderna europeiska kulturen vuxit fram. Dess historia har varit dramatisk. Här möttes kulturerna från araberna, judarna och romarna. Därför skulle sommaren 711 förändra Europa då morerna eller berberna korsade Gibraltar sund. Efter åtta år hade muslimerna erövrat så gott som hela den Iberiska halvön, som består av Spanien och Portugal. Deras sista fästning i Granada föll så sent som 1492. År 929 uppstod kalifatet Córdoba. Det gjorde Córdoba till en av Europas största och rikaste städer. Det blev ett intellektuellt centrum. Stadens utveckling fick stor betydelse för Västeuropa, som tack vare Córdoba fick tillgång till arabisk vetenskap och klassiska grekiska verk. Islams gyllene tidsålder bidrog till den europeiska renässansen och den vetenskapliga revolutionen, trots att ingetdera inträffade i den muslimska världen.
       Katedralen i Santiago de Compostela var ståtlig. Runt om katedralen i den labyrintiska gamla staden låg kompakta stenbyggnader. Den gamla staden var relativt liten. Husen hade för det mesta tre till fyra våningar och var i mycket gott skick. Totalt bor knappt 100.000 invånare i staden. Överallt vimlade det av vandrare som gått den klassiska pilgrimsleden till Santiago de Compostela. Vi bodde på Casas Reais Boutique som fanns i utkanten av den gamla staden. Strax utanför centrum nära vårt hotell hittade vi en trevlig restaurang, O Dezaseis. Den fanns på gatan Rúa de San Pedro 16 och hade fått sitt namn efter siffran sexton som på galiciska betyder dezaseis, och på spanska dieciséis. Skillnaden mellan spanska och galiciska är med andra ord inte alltför stor. O Dezaseis hade främst lokala invånare som gäster. Stället var trivsamt, förmånligt och servicen var perfekt.
       När man åker med taxi från Adolfo Suárez Madrid-Barajas flygplats in till centrum ser man hur Madrid bygger och utvecklas. Metropolen är imponerande, för den är ju Europas tredje största stad. Under denna korta visit på 4 dagar fokuserade vi på tre utställningar. På söndagen den 21 oktober besökte vi en utställning om den ryska avantgardismen åren 1914–1924 på Reina Sofía. Utställningen hette Dadá ruso 1914–1924. Dada eller dadaismen kan ses som en protest mot kulturens inlemmande i den sociala hierarkin.
       Vi besökte Thyssen-Bornemisza följande dag, men nöjde oss med en av de permanenta utställningsvåningarna. Den tyska konstnären Max Beckmanns (1884–1950) utställning skulle tyvärr börja först på torsdagen den 25 oktober, d.v.s. dagen efter att vi lämnat Madrid. På Fundación MAPFRE Bárbara de Braganza fick vi bekanta oss med fotografen Humberto Rivas verk. Humberto var en av spanska fotografins pionjärer. [GN]

 Klicka på en av miniatyrerna för att öppna gallerifönstret.
Bläddra sedan från foto till foto.

 Fotografier från Santiago de Compostela:

Gran Via är en imponerande gata i Madrids absoluta
centrum.

» Våren 1999 besökte vi Spanien för första gången. Vi flög till Barcelona och hyrde bil. Efter att ha åkt 200 km söderut svängde vi in mot badorten Peniscola. Vi körde ner till hamnen där vi för första gången åt friterade bläckfiskringar och de var pinfärska.